SVD skriver idag att dokument visar att regeringsfolk och underrättelsetjänster från England och USA under lång tid arbetat med Gaddafis rykte. Det har utdelats tjänster och gentjänster. MI6 menade enligt uppgifter att regeringskansliet i UK bett om att Tony Blair skulle få ”möta Ledaren i tältet – av det enkla faktum att journalister älskar det”.
Text: Torbjörn Sassersson
Uppgifterna i artikeln är roande av framförallt ett skäl. Den bild man velat ge av Gaddafi är inte korrekt. Bilden har istället varit något förskönad. Det visar på en låg etisk standard hos regeringsfolk i sin kommunikationen med allmänheten, eller vad sägs om att Brittiska regeringstjänstemän enligt SvD:s artikel var talskrivare åt Gaddafi för att förbättra hans anseende?
Vad sägs om att premiärminister David Cameron försäkrade allmänheten om att Mussa Kussa, säkerhetschefen och utrikesministern i Libyen, kunde åtalas för libyska mord utomlands på regimikritiker och för mordet på polisen Yvonne Fletcher samtidigt som Cameron gav Kussa friheten att lämna landet för ett nytt liv vid Persiska viken?
Två år efter mordet på Yvonne Fletcher använde premiärminister Margaret Thatcher mordet som ett argument för att låta Ronald Reagan ta ett beslut om att bomba Libyen 1986. Attacken utfördes från amerikanska baser i England.
Här ser vi alltså exempel på hur ohelig rykteshantering på en politiskt internationell nivå är en kärnverksamhet för att påverka eller undanhålla allmänheten information. Oetisk rykteshantering är ett glidmedel för att nå stora intressen.
Läs mer om Gaddafi och rykteshantering
Går det att rädda Gaddafis rykte? Jag gör ett försök…
Lämna ett svar